måndag 11 januari 2010

FUNDERINGAR KRING TRÄNINGEN

Idag blev ännu en givande promenadrunda, jag blir så nöjd när lilla Tindra går vid min sida som om jag inte hade någon häst i grimskaftet, det låter kanske konstigt och som en självklarhet för de som dagligen håller på med hästar, men med tanke på hur osäker jag var från start att börja hantera en unghäst. Nu när man själv är äldre och "förståndigare" och tänkte på allt som kunde hända så gick energin till de negativa men de har släppt nu. Sedan gav jag mig tusan på att vi skulle göra det mesta markarbetet och sociala träning i byn med bara grimma. Här har min körpisk/förlängda arm varit till stor hjälp, framför allt har Marianne och Henry peppat mig. I början var jag ganska otydlig mot henne men ju mer vi etablerade en kontakt emellan oss och jag blev tydligare så har det bara blivit bättre. I starten av hennes träning gjorde vi olika saker som försök till tömmkörning och longering och det gick väl ok men kände att om vi ska göra något så är det att lära känna varandra först och det gör vi verkligen med våra långa promenaden både i bymiljö, i Mariannes padock och att stå i spilta, grunden till våran vänskap och fortsatta arbete. Dax för nya delmål. Jag skriver som Anna "Nytt År, Nya Möjligheter och Ökad kunskap" Nu går de så pass bra att det är tid för ledande tygeltag och tömkörning. En liten parantes var hennes ballongträning i paddocken där jag blåste upp ex antal stycken så hon lös fick gå och snusa på dem och att jag sedan pangade dem gick över förväntan. En glad och nöjd Mimmis för dagen PS. Glömde säga att ardenervalacken har blivit ledarhäst och Tindra hans högra hov....

1 kommentar:

  1. Det är alltid bra med nya delmål, mål och huvudmål. Ibland blir det några omvägar men visionen att nå målet är jätteviktigt. Men glöm inte att se det positiva när omvägen kommer.Det är där man lär sig och man kommer ihåg dessa saker på ett bättre sätt.
    kramar Anna & Docka

    SvaraRadera

Skriv gärna en rad...