tisdag 5 april 2011

LÅGSTÄLLD ELLER HÖGSTÄLLD HÄST & HÄSTENS SINNEN


Ett svar från en beläst:



"Jag har lärt mig att en högställd häst är när frambenens längd är längre än bålen. Det är väldigt svårt att förklara, tills jag var på en kurs i exteriörbedömning för domare som sitter i AVN (avelsvärderingsnämnden)för SWB som förklarade det så som jag skrev ovan.


Det jag har  fått lära mig är beskrivningen av en högrektangulär och lågrektangulär och det är inte riktigt samma sak som högställd och lågställd.
Hög- resp lågställdhet handlar om förhållandet mellan benlängd och kroppsdjup. Man kan mycket väl ha en häst som är både högställd och lågrektangulär: dvs den är ganska långsträckt i kroppen så den blir lågrektangulär, samtidigt som den är långbent och relativt grund i bålen = högställd.


Fast det är ju som sagt SWB-avelns definition. En häst kan vara högställd men även lång i ryggen, så länge den har mer luft under magen än "över".

Det är ju inte så att domarna ställer sig och mäter hästarna, utan det är vad ögat ser. Vilket gör att hästarna ibland kan se låg/högställda ut beroende på hur de ställer upp sig, vilken form de är i, om de är "med" och håller huvudet högt och ser sig omkring. Som sagt, det är vad ögat ser och skulle man kontrollmäta alla så skulle det säkerligen diffa en del med verkligheten.


Båda begreppen är ganska omdiskuterad eftersom de används flitigt men alla tolkar de inte på samma sätt."

Källa Skrivet av: Nelle på http://www.nordsvenskdalarna.com/





Hästens Exteriöra Delar


När man tittar på hästens exteriör börjar man med kroppsformen och dess uppbyggnad. Man betraktar hästens typ, storlek och exteriöra harmoni. Oftast väger det exteriöra helhetsinterycket av hästen tyngre än enskilda detaljer.
Dock finns det avvikelser som man av erfarenhet vet kan få avgörande betydelse för hästens prestationsförmåga vilket in sin tur resulterar i högre eller lägre poäng.
Hästens kroppsform och typ beskrivs ofta som lätt/tung,  gracil/grov,  ädel/oädel,  djup/grund eller helt enkelt ordinär. Och inom varje av dessa typkategorier bedömer man om hästen är proportionerligt- eller oproportionerligt byggd.
Helheten ger i och med denna bedömning ett harmoniskt eller oharmoniskt intryck.
Till exempel kan en tung häst med kraftig bål ha väldigt gracila ben, vilket då oftast beskrivs som oharmoniskt när man sammanfattar totalintrycket av hästen.

I redogörelsen av hästens exteriöra grundtyp beskriver man även dennes könstyp. En hingst bör ha en markerad hingstkaraktär, vilket bland annat innebär en viss resning och hållning av huvud och hals, god muskelutveckling och en maskulin utstrålning.

Exteriör-kvadratisk
Kvadratisk kroppsform.
Mankhöjden är lika stor som längden på bålen
Exteriör-Högställd
Högställd, rektangulär kroppsform
Medelhöjden är större än bålens längd

Exteriör - lågställd
Lågställd, lågrektangulär (långsträckt)
Mankhöjden mindre än bålens längd.
Hästen "står över mycket mark"



Hur ser hästen färger?
Vi människor kan bara se en del av alla färger som egentligen finns, från violett till rött. Efter detta är resten av världens färger osynliga för oss. Så hade människan kunnat se precis alla färger som finns i ljuset skulle vi uppfattat vår omgivning på ett helt annat sätt än vad vi idag gör. Dock finns det några få människor som faktiskt kan se infraviolett ljus, något som förändrar världen en hel del.



Äpplena i översta raden visar hur människor skulle se ett rött respektive grönt äpple medan de nedre visar hur en häst skulle se samma äpplen

Hästar uppfattar alltså färger som oss, men precis som som vi inte kan se färger utanför vårt spektra så kan inte hästen uppfatta färger utanför dess spektra. Hur många färger man kan se styrs av hur många tappar ögat har. Vi människor har tre tappar medan hästar (och exempelvis hundar) bara har två.

Hästar ser främst grönt och brunt, vilket kanske inte är så förvånande. Däremot har tester visat att hästar inte alls ser orange eller rött särskilt väl. Blått är inte heller en färg de uppfattar så bra. De uppfattar alltså inte lika många färger som oss, men ser istället bättre. Evolutionen har helt enkelt gett hästens syn andra egenskaper än vår.

Hur ser hästar?
Vi människor är ett rovdjur och har våra ögon ansatta bredvid varandra i ansiktet. Detta gör att vi kan se i 3D och enkelt kan fokusera på detaljer. Hästen som istället är ett flyktdjur och som behövder undvika rovdjur har istället sina ögon på ansiktets sidor vilket resulterar i att den kan se ett större område och längre. Men den har mycket svårare att fokusera och bedömma avstånd eftersom den till största delen bara ser i 2D då det krävs två ögon för att kunna skapa en 3D-bild i hjärnan. Hästen kan alltså bara se i 3D när den ser rakt fram.

Till skillnad till oss ser inte hästar avstånd eller detaljer lika bra, men den ser mycket längre än oss och den ser bättre i både ljus och mörker. Dock tar det mycket längre tid för deras ögon att vänja sig vid mörker och ljus, det kan ta ända upp till en timme för en hästs ögon att ställa om sig om från ljus till mörker.

Hästens sinnen!

Hörseln och öronen

Öronen är placerade högt på huvudet och varje öra har 165 muskler som gör att de kan vridas 180 grader. Öronen är oberoende av huvudet och av varandra. De kan fånga upp fler ljud, både låga och höga än vi människor och de kan även bättre avgöra ifrån vilket håll ljudet kommer.

I öronen finns det päls och den är till för att skydda innerörat ifrån flygfän och främmande föremål som tex gräsfrön.

Eftersom hästen kan vända örat/öronen åt önskat håll och med ytteröronens trattliknade form förstärks ljudet, på samma sätt som om när ni människor formar handen bakom örat för att höra bättre. Oftast är det med hörseln som hästen upptäcker annalkande fara eller att något intressant närmar sig.

Man kan ofta se att hästar som rids har ett öra fram och ett öra bak och det har den för att hästen vill vara uppmärksam framåt men samtidigt vill lyssna på ryttarens instruktioner.

Ibland har hästen båda ören bakåt men det behöver inte bero på att hästen är olycklig eller arg utan att den är väldigt koncentrerad på att lyssna på ryttaren.

Öronen har ett eget tydligt språk både för andra hästar och för människor och vi kan lära oss mycket genom att titta på deras öron. Många gånger kan deras öron se likadana ut och det krävs träning för att se skillnad.



Synen

Hästar känner igen föremål och människor och djur med hjälp av synen men de vill gärna bekräfta informationen med luktsinne och hörsel för att vara säkra på att det tex är en person att lita på. Hästar litar sällan enbart på synen eftersom de inte har hela färgspektra som vi människor har.

Ögonen är placerade på var sida, vilket är ett kännetecken på att hästen är ett flyktdjur, vilket göra att den har ett stort synfält. Egentligen är det endast ett par mindre områden nära hästen där den inte kan se, mitt framför mulen, direkt ovanför/bakom hästen och under magen. Men genom att vrida eller sänka huvudet kan hästen även se "blinda" fält.

Hästen använder sina ögon oberoende av varandra och fokuserar endast med båda ögonen samtidigt så den tittar rakt framför sig.

För att hästen på olika avstånd ska kunna fokusera ordentligt har den något som kallas för "Tredelad syn", vilket innebär att den måste höja eller sänka huvudet för lättare kunna bestämma avståndet till olika föremål.


DET ÄR BARA ATT FÖRDJUPA SIG I ÄMNET FÖR ATT FÖRST SIN HÄST/VÄN...
Så det är bara att läsa på...

1 kommentar:

  1. "LÅGSTÄLLD ELLER HÖGSTÄLLD"?
    Det måste vara tomgången du tänker på? Finns det inte någon skruv att vrida på?

    SvaraRadera

Skriv gärna en rad...