onsdag 4 april 2012

BETTETS INVERKAN


Roligt att vara tillbaka här på bloggen. Mycket har hänt sedan sist...

men jag börjar med bettets inverkan.


En bra sida för att förstå vad som händer i hästens mun med de olika betten:


Många har uppfattningen att tungan ligger innanför lanerna och att ett bett med tungfrihet tillåter hela tungan att få plats i porten (bågen).  Men detta stämmer inte utan tungan på hästen fyller hela munnen.  Prova själv att stänga munnen och bita ihop så känner ni att tungan tar i mot tänderna och gommen. Detsamma gäller för hästen.

Läs vidare:


 http://www.stallrustorp.se/2011/11/bettets-inverkan-pa-tungan/#.T3w4NWziW-E


En hästs tänder slits naturligt av att den under en större del av dygnet tuggar gräs och hö. Hästens tänder fungerar ungefär som ett läppstift och ca 2-3 mm tand  ”trycks” ut varje år från tandbenet i både över- och underkäke.





Ett bra tips om din häst börjar ändra beteende i ridningen och gormar med munnen är att INTE dra åt nosgrimman ett hack hårdare eller plocka fram inspänningstyglarna innan man kollat av att munnen är ok.

Stoppa inte huvudet i sanden utan lyssna på magkänslan
– din häst kanske försöker säga dig någonting?


Pessoabett:
Namnet Pessoabett är dessutom ett svenskt påhitt och i övriga länder kallas det fortfarande dutch gag.


Man kommer aldrig ifrån den funktionen som pessoabettet har. Det handlar inte om att pessoa är skarpt, det handlar om funktionen det har.

De dubbla signalerna, och avsaknaden av eftergift såvida du inte släpper ut HELA tygeln. Hästen kan aldrig hitta ett bra stöd och arbeta korrekt på ett pessoa, pga de otydliga signalerna.

Resultatet av det brukar vara att hästen helt enkelt ger upp, släpper bettet och böjer på nacken. Alltså knäpper av. Vissa nöjer sig tyvärr med det. Vill inte ens föreställa mig alla spänningar hästen får utav detta bett. Jag skulle inte ens testa det om jag fick pengar för det. http://minfux.blogg.se/2011/september/myter-inom-debatten-som-skarpa-bett.html

Pessoabettets inverkan: 
Själva bettet som ligger inne i hästens mun är ett vanligt tränsbett oavett om det är två eller tredelat. På grund av ringarna, "skänklarna" så tror många att bettet fungerar genom hävstångseffekt.

Hävstångseffekten upplever man bland annat på kandarstänger och andra typer av stångbett. I kombination med stångbett används alltid en kedja för att stången inte ska falla igenom.

Utan kedjan skulle man kunna dra skänklarna till ett liggande läge vilket då gör att bettet förlorar sin funktion. Man brukar säga att bettet blir överrörligt.



Hästen till vänster: Bettet har fallit igenom och förlorar sin effekt.

Pessoa-bett används nästan aldrig med kedja. Det finns inget i varken anvisningar eller på försäljarnas bilder som tyder på att bettet ska användas med kedja, därför är det ovanligt. Om en kedja användes skulle bettet få en hävstångseffekt. Men på grund av att bettet från början inte är skapt för att användas med kedja är det inte designat för att verka med en heller. En tillsatt kedja på ett pessoa ligger därför felaktigt och riskerar att skapa klämsår på hästens haka.

Pessoabett verkar också genom att trycka upp bettet i munnen på hästen och ger tränsbettet en så kallad "nötknäppareffekt". Denna effekt kallas det när bettet vid tygeltag trycks ihop.

En illustration av nötknäppareffekten. Tänk här att ju mer tryck det blir i tyglarna, desto mer kommer bettet att smalna ihop, själva delningen på bettet kommer att tryckas fram i hästens mun och mungiporna på hästen kommer att tryckas ihop, ibland trycks de så hårt emot hästens tänder att skav och sår skapas. Denna effekt går att undvika med tredelade bett. Ju längre mittdel desto mindre chans för nötknäppareffekt.




Pessoabett är dessutom ett så kallat "Hissbett". Hissbett betyder att när man tar i tyglarna så förs bettet upp i hästens mun och skapar tryck på hästens nacke. Pessoa-bettet får denna verkan genom att bettet ligger rörligt på stora ringar. När bettringarna vrids, vilket de gör när man tar i tyglarna så lyfter bettet i munnen. Eftersom bettet har långa skänklar så blir trycket på nacken högre ju mer bettet höjs i hästens mun.

Så för att sammanfatta det hela så verkar ett pessoa (utan kedja) genom att vid tygeltag skapa  tryck på nacken vilket kommer att få hästen att vilja sänka huvudet.

Samtidigt skapar bettet nörknäppareffekten där bettet pressas ihop och skapar ett obehagligt tryck i hästens mun, speciellt i gomen vilket får de felsta hästar att vilja kasta upp huvudet igen.

Bettet är dessutom överrörligt, vilket gör att det inte finns någon hejd på hur mycket ryttaren kan dra i skänklarna. Och ju mer skänklarna hamnar i liggande läge, desto större nötknäppareffekt blir det.

Bettet påverkar alltså hela hästens mun samt nacke vid tygeltag. Observera att bettet verkar lika mycket oavsett hur mjuk eller hård handen på ryttaren är.

Det går inte att hävda att bettet inte är problemet utan ryttarens hand i detta fal. Better kommer ju att verka på precis samma sätt, oavsett hur hårt/mjukt ryttaren drar.



Tränsbett:
Tränsbett är den kategori av bett som de flesta hästägare använder. De kan vara tvådelade, tredelade eller sitta i ett enda stycke; oledade. Det finns bett som är olika ”skarpa” men generellt sett brukar man säga att tränsbetten är mildast mot hästen. Hur lätt ett bett kan skada en häst beror självklart mycket på vem som håller i tyglarna/tömmarna, och man kan därför inte säga att man rider med ”det snällaste bettet på marknaden” eftersom det är ens egen hand som bestämmer trycket i hästens mun.


Stångbett:
Stångbett anses vara skarpare än tränsbett på grund av hävstångseffekten de får när man använder tyglarna. Stångbett har nämligen en överskänkel som är fäst i sidostycket på tränset, och en underskänkel som tygeln fästs i. De har också en kindkedja som sitter under hästens underkäke. När man drar i tyglarna pressas bettet ner mot lanerna i hästens mun, samtidigt som överskänkeln drar i sidostycket då även kedjan börjar pressa mot underkäken, vilket får effekten att hästen böjer på nacken. Detta är vad som kallas för hävstångeffekt.

Körning:

När man pratar om körning läggs mycket vikt ned på säkerheten. Jämfört med ridningen är den enda direkta kontakt man har den genom tömmarna till hästens mun.
Man använder därför oftast skarpare bett än i ridningen (där man kan använda sin egen kropp mer), för att få mer ”kontroll” över hästen och lättare kunna få stopp på den om den skulle få för sig att springa iväg.

Vi har tidigare tagit upp vilka skador som bettet kan medföra och även smärtan det orsakar under träning. En häst som arbetar i konstant obehag blir inte lugnare, utan har lättare att stressa upp sig, bli rädd för ingenting och ”sticka iväg”. Dessa är orsakerna till att man använder skarpare bett vid körning, men istället för att göra situationen säkrare förvärras den istället.

Dr. Hilary Clayton (USA) gjorde 2008 en jämförelse mellan körning med liverpoolbett (det vanligaste bettet inom körning) och Dr. Cook Bitless Bridle (CBB, crossunder-modell). I testet användes en vältränad körhäst tävlad på långa distanser, ägd och körd av Jos Bodewes.

Resultaten visar en sänkning av hästens puls vid målgång när CBB användes. Hästen var betydligt svettigare efter att ha blivit körd med bett, även fast det var 4oC varmare när CBB användes. Jos Bodewes märkte att hästen var mycket mer avslappnad med CBB och höll ett jämnare tempo under sträckan. http://lycklighast.wordpress.com/2012/03/25/bettets-inverkan-pa-hasten-del-11/












1 kommentar:

Skriv gärna en rad...