Årsmöte på Föreningen Nordsvenska hästen idag.
Läste en spännande och nyttig artikel på Hippson:s sida med Patrik Kittel,
några intressanta meningar:
- Om hästen ökar tempot när du lättar i handen kommer du inte att kunna rida den framåt. Du måste först få den att vänta innan du kan aktivera den. Och framåt betyder inte öka, utan engagera.
Man ser många trycka iväg hästen i världens trav det första de gör. Jag kan bara jämföra med mig själv, inte skulle jag vilja inleda uppvärmningen med att springa i full fart! Då är det svårt att bli avspänd och komma igång i muskulaturen.
Håll dig borta från fyrkantsspåret, det gäller särskilt med unghästar.
Jobba varje dag med detaljerna, släpp inte igenom småsaker. Börja inte arbeta hästen förrän den är avspänd. Nöj dig inte med något halvbra, gör om övningen. Hur ska hästen veta vad som är rätt och inte om du är inkonsekvent?
Att vara noggrann med detaljerna innebär att alltid ha en plan för ridpasset.
När hästarna kommer in i ridhuset är de lite spända och exalterade. Patrik ber då ryttarna att rida för att få dem att arbeta i en lägre form och komma till avspänning. Han vill att hästarna ska sträcka halsen framåt och nedåt, inte undan från bettet.
- Nummer ett är alltid att få hästen avspänd. Innan den är det är det meningslöst att påbörja något annat, det gäller alla hästar. Fältsits är underskattat av dressyrryttare, använd er av det! Den lätta sitsen underlättar för hästen att slappna av och komma upp med ryggen, tipsar Patrik.
Och precis som med allting annat nöjer han sig inte med något halvdant.
- När jag säger avspänd så menar jag det, hästen ska utan kontakt på tygeln kunna gå vart jag vill. Jag ska kunna galoppera den runt ridhuset på helt lång tygel, annars är den inte helt avslappnad och då vill jag inte börja jobba med den. Om det så tar en timme så får det göra det. Att trava eller galoppera på lång tygel innebär att hästen måste balansera sig själv och själv hålla tempo och linje. Det behöver den öva för att klara. Att rida med långa tyglar är också en balanskontroll för ryttaren, klarar du att hålla balansen med enbart sätet?
Text: Anna Nordin
http://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/kittel-om-sitt-system-jag-har.htm
Läste en spännande och nyttig artikel på Hippson:s sida med Patrik Kittel,
några intressanta meningar:
 |
| hanna och Nordsvensken Turbo på Patriks clinic. Foton: Monica Collin |
- Om hästen ökar tempot när du lättar i handen kommer du inte att kunna rida den framåt. Du måste först få den att vänta innan du kan aktivera den. Och framåt betyder inte öka, utan engagera.
Man ser många trycka iväg hästen i världens trav det första de gör. Jag kan bara jämföra med mig själv, inte skulle jag vilja inleda uppvärmningen med att springa i full fart! Då är det svårt att bli avspänd och komma igång i muskulaturen.
Håll dig borta från fyrkantsspåret, det gäller särskilt med unghästar.
Jobba varje dag med detaljerna, släpp inte igenom småsaker. Börja inte arbeta hästen förrän den är avspänd. Nöj dig inte med något halvbra, gör om övningen. Hur ska hästen veta vad som är rätt och inte om du är inkonsekvent?
Att vara noggrann med detaljerna innebär att alltid ha en plan för ridpasset.
När hästarna kommer in i ridhuset är de lite spända och exalterade. Patrik ber då ryttarna att rida för att få dem att arbeta i en lägre form och komma till avspänning. Han vill att hästarna ska sträcka halsen framåt och nedåt, inte undan från bettet.
- Nummer ett är alltid att få hästen avspänd. Innan den är det är det meningslöst att påbörja något annat, det gäller alla hästar. Fältsits är underskattat av dressyrryttare, använd er av det! Den lätta sitsen underlättar för hästen att slappna av och komma upp med ryggen, tipsar Patrik.
Och precis som med allting annat nöjer han sig inte med något halvdant.
- När jag säger avspänd så menar jag det, hästen ska utan kontakt på tygeln kunna gå vart jag vill. Jag ska kunna galoppera den runt ridhuset på helt lång tygel, annars är den inte helt avslappnad och då vill jag inte börja jobba med den. Om det så tar en timme så får det göra det. Att trava eller galoppera på lång tygel innebär att hästen måste balansera sig själv och själv hålla tempo och linje. Det behöver den öva för att klara. Att rida med långa tyglar är också en balanskontroll för ryttaren, klarar du att hålla balansen med enbart sätet?
Text: Anna Nordin
http://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/kittel-om-sitt-system-jag-har.htm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad...