Få av oss har nog tankarna på livets slutskede när man har en ung häst.
Kanske slår vi
tanken ifrån oss om den dyker upp – för inget gör väl så ont som att vara
tvungen att ta bort sin älskade kamrat?
Anna Min vän och uppfödare till min Tindra fick idag lämna Trixi, halvsyster till min Tindra till de sälla jaktmarkerna.
Att behöva ta det beslutet att låta dem vandra vidare är såååå ledsamt och det krävs ett stort mod att göra det i tid.
Som någon skrev på FB: Stor respekt till dig som i tid tog de svåraste av beslut.
Trixi tjejen var en individ som alltid gjorde sitt yttersta för att tillgodose sin matte Anna.
En lite kaxig tjej lite lik Tindra.
Nu tappar jag ord och tårarna rinner längst min kind.
Plötsligt är en älskad Trixi ett minne, som är gott att tänka tillbaka på.
När alla tuffa beslut är tagna börjar
nästa kapitel: sorgen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad...