Hästarna vankar i sin timmlånga foderklocka, betar och betar emellanåt kommer de fram och undrar vad jag gör, jag ger dem en klapp på nosryggen och de vankar i väg i stilla mak. Sambandet med dagens landskap klarnar om vi reser vidare på min låtsasfärd med tidsmaskinens hjälp.
Människorna som förr kunnat hålla djuren utomhus året runt, tvingas bygga stall och mycket har hänt sedan dess.
Utestall eller vindskydd kalla det vad ni vill men just nu funderar jag på hur jag skall hinna få upp mitt vindskydd till de min. Hösten biter sig kvar och hoppas att den får fäste ett tag till. Den är vacker med sina skiftande färger. Omställningen är på väg och jag kan bara undra hur de hade de förr med alla göremål.
Nåväl tillbaka till denna verklighet som finns här och nu så intet olikt mig att glömma min makes födelsedag. Skäms jag eller är jag bara disträ... Det blev bra, med goda vänner som kom och många grattade honom. Kram till min älskade make.
Natti natti önskar Mimmis er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad...