UNGHÄSTEN - OCH MIN FRAMTIDA TANKE MED ATT SITTA UPP

Unghästen
 
Ja nu har jag kommit dit jag inte har hunnit förbereda mig för, att sitta upp. Jag känner att det är ingen brådska men framförhållningen måste finnas. Tindra är tre år. Och jag måste läsa på,
 

 
min erfarenhet är att de flesta problemen skapas i samband med sadeltämjning och inridning. Sadeltämj därför på hösten när hästen är grässtinn och slö. Den ska göras van vid filtgjord och därefter sadel. Det är viktigt att prova hästens känslighet för dragen gjord i samband med rörelse i alla gångarterna. Och här känner jag att halva jobbet är gjort med tanke på Tömkörning och selen.
 
Från liten till stor.
 
Gör detta i paddock, ridbana eller vid linlöpning. När hästen ej reagerar för detta är tidpunkten inne för att vänja hästen även med ryttare. Förbered uppsittning i boxen. Häng över ryggen och sitt på hästen - först utan sadel, efterhand med sadel. Se alltid till, att hästen är ordentligt avrastad, vilket innebär att hästen i princip ska vara ordentligt trött, innan uppsittning på banan sker. Använd i början en erfaren medhjälpare vid uppsittningen och för att leda hästen.
 
Igångsättning med smackning - halt med prroo-ning.
Följ råden i kap1 och 2 och mycket är gjort. Låt allt detta bli en rutin. Inget slarv. Det är bättre att träna detta i en månad för länge - än att sluta en dag för tidigt. Detta för att hästen utan sensationer och oro ska vänja sig vid ryttarens tyngd och vid vissa grund- och rösthjälper, som nu ges av ryttaren från hans ryggposition.
 
Detta resulterar i att små och lätta hjälper tydligt uppfattas av hästen. Se kap 3-5. 
Under denna tid skall hästen ridas i skritt med ryttarens överliv något med i rörelsen, vilket innebär att ryttaren mer sitter på än i sadeln och icke blir onödigt tung på hästens rygg, som i skritt är relativt svag. Vid halter längre än två minuter - sitt av. Vid trav sitt i sadeln.
 
Kom ihåg att lättridning inleder lätt till oro - så om unghästen börja "spela apa" vid lättridning - sjunk mjukt ned och sitt i sadeln så blir det lugnt.
 
Konsekvensen av detta är, att ryttaren på unghästen alltid ska börja med att sitta ned i trav och efterhand försiktigt prova sig fram i lättridning och då inte glömma att sitta ned på yttre frambenet. Detta för att "lätta av" ryggen när yttre bakbenet, som har längre väg att förflytta sig, rör sig framåt.
 
Det bästa som någonsin skrivits på svenska om unghästens utbildning finns att läsa i Svenska Arméns Ridinstruktion från 1940 (RI). 
 
Ryttaren bör nu studera och lära sig innebörden av mom 598- 626. Särskilt studium och eftertanke vid studium av mom 610 - 612 , som beskriver "Unghästens framåtdrivande till stöd på bettet". Detta är så viktigt, att jag refererar det viktigaste av innehållet.

En jämn förbindelse mellan hästens mun och ryttarens hand är nödvändig för att säkerställa den ovilkorliga lydnaden för de förhållande hjälperna. Denna förbindelse vinnes, om unghästen drives framåt i ett naturligt , fritt och livligt tempo, under det att händerna hållas stilla för att mjukt uppfånga det stöd , hästen söker.

Stöd på bettet får således icke eftersträvas förrän unghästen uppmärksamt reagerar för de framåtdrivande hjälperna, och stödet får aldrig åstadkommas genom handens tillbakaförande. Stegringen av den bakifrån utvecklade drivkraften skall förmå hästen att själv söka bettet.

Det är av vikt att hästens hals under detta arbete fortfarande bevaras lång, och att stödet får sökas långt fram. Det är emellertid ingen fördel, att hästen därvid under alla förhållanden bibringas en särskilt låg nackställning. Denna bör rättas efter de naturliga förutsättningarna. Rör sig unghästen med uppdragen nacke och framskjuten underhals, måste han givas en lägre huvudställning, men han bör få bibehålla sin naturliga resning, om gången är tillfredsställande och fotflyttningen ren.

Det eftersträvade stödet bör vara mjukt och lätt. Hästar med lång och svag rygg äro dock att börja med ofta i behov av något kraftigare stöd på tygeln, ty de kunna därigenom lättare röra sig med spänstig och taktmässig fotflyttning. 
Källa:http://www.jakobslund.se/dadde/kap7del1.htm


Rygg anatomi & skellet:

En stark rygg ger en hållbar, arbetsvillig, ridbar och glad häst! Många problem skulle kunna undvikas om ryttarna lade ner lite mer tid på att bygga upp en grundstyrka och grundkondition hos hästen. Många hältor skulle aldrig uppstå, många av de problem som ryttare kan ha med sina hästar, som bockningar, skenturer, ostadig form eller allmän istadighet skulle försvinna helt. För att förstå hur hästen använder sin rygg kommer vi först att sätta oss in i några grundläggande anatomiska principer. Att hästen ”arbetar med ryggen” har blivit till ett sådant uttryck som alla har hört, men som få vet vad det egentligen innebär.


Rörelser

Övningarna är utvecklade för hästen. Vi vill att hästen ska bli starkare, smidigare, bättre balanserad, mer koordinerad och över allt detta vill vi att hästen ska vara frisk och sund. Dessa övningar ger också oss mycket. Vi får en häst som är lydig, bekväm och stolt............http://www.akademiskridkonst.se/ar_rorelser.html