Hur lär sig hästar? Hur uppfattar hästen sin omvärld? Hur påverkas hästen av arv och miljö?
Kommunicerar hästarna med varandra i stallet?
Den som umgås med hästar har en spännande värld att lära känna och det gäller oavsett om man är ryttare, kusk eller skötare.
Titta på stoet som står och halvsover över sitt föl, men som ändå är så oerhört vaksam gent emot omvärlden. Lägg märke till hennes öron, som står rakt ut åt sidorna och markerar att också hon vilar. Samtidigt är öronen nedåtriktade så att hon ska uppfatta varje ljud från fölet trots sin halvslummer.
Se den andra hästen som halvsover, med frambenen tätt ihop, korset sänkt och ett bakben böjt med endast yttersta hovspetsen mot marken.
Den här bilden ingår i en hel rad, där hästen först lyfter ena bakbenet som ett hot, men det hjälper inte och då kommer sparken. Snabbt kommer en returspark..
Här rusar hingsten mot sin rival med blottade tänder och ljudligt skriande. Sedan kommer ett huggande bett i sidan. Så kan det vara när striden blir allvarlig.
Hingsten vallar sin flock undan faran. Med sträckt hals driver han flocken framför sig och svänger huvudet med ormande rörelser.
Hälsa på hästvis:
När hästar hälsar så blåser de luft i näsan på varandra. En lätt blåsning betyder att de är vänligt inställda, en kraftig att de är på sin vakta och inte helt säkra på var de har varandra!
En människa KAN göra samma sak, nämligen blåsa försiktigt i hästens näsborrar och på så sätt säga "Hej på dig! Jag vill vara din kompis!". Men det är inte helt att rekommendera, eftersom hästen kanske inte förstår din "dialekt". Den kan bli tjurig och bita dig. Då är det bättre att "kramas" och "klia manke". För visst vill du behålla din näsa för dig själv!?
Rangordning och hackkycklingar:
I hästflocken finns det en sträng rangordning. Den börjar med en ledare, oftast ett gammalt sto och fortsätter i tur och ordning ner till flockens hackkyckling. När det kommer en ny häst till flocken måste den göra upp med de andra om sin plats. Det brukar bli en hel del bråk i hagen innan den nya hästen ses som en medlem av flocken, men det är naturligt - hästar har alltid gjort så.
Tänk på att du som hästmänniska är medlem i flocken. Vilken position har du - ledare eller hackkyckling? Rangordningen märker man av när det är fodringsdags. Om en häst med lägre rang får mat före en med högre rang blir det ett väldigt liv. Likadant är det om man låter en häst med låg rang gå före en med hög rang när man är ute och rider.
Då är det lätt att hästarna börjar bråka för att sätta varandra på plats. Där kan man som ryttare hamna lite i kläm, eftersom man vill att alla hästar ska få en chans att få gå först. Det är bara att jobba med, hästarna får tåla att vi bestämmer åt dem!
Lugn och fin:
Det finns lite olika sätt att lugna en orolig häst. Hästar använder själva mycket kroppskontakt när de lugnar varandra. Stoet lugnar sitt föl genom att "smeka" det med mulen över halsen. Vi kan klappa och klia på halsen och manken när vi leder eller rider. Vuxna hästar lugnar varandra och talar om att de är kompisar genom att den ena lägger halsen över den andras hals. Det funkar jättebra för oss människor att lägga armen runt halsen som en "kram", klia och prata lugnande.. Likaså fungerar putsning lugnande.
Hörru du, stick inte upp!
Om en häst tjafsar och hugger demonstrativt efter dig så säg till precis som ledarhästen skulle ha sagt till. Nämligen att svara med samma mynt. Nästa gång hästen hugger efter dig så släng ut knytnäven mot hästens haka. OBSERVERA!!! Du får absolut inte träffa hästens huvud!!! Det kan göra den huvudskygg för all framtid! Men markera går bra.
Hästens läte
Hur många läten har hästen? Hästens repertoar är inte stor och ljuden den kan ge ifrån sig är långt ifrån musikaliska, men den har ändå ett enkelt och andvändbart språk som består av frustningar, skrin och gnäggningar. Dessa visar hästens ändrade sinnesstämning för de andra djuren i flocken och man kan dela in ljuden i åtta huvudgrupper:1 Frustningen:
Genom att frusta säger hästen: ”Här kan det finnas någonting farligt.” Frustningen kommer när hästen upplever en konflikt mellan nyfikenhet och rädsla. Den upptäcker någonting som väcker dess intresse men samtidigt gör den lite orolig, och frustningen åstakommer två saker på en gång: Den rensar djurets andningsvägar och gör det berett att handla och den visar de andra djuren i flocken på en tänkbar fara. Eftersom den frustande hästen vänder sig mot det tänkta hotet visar ljudet vilken riktning hotet kommer från, vilket gör att de andra hästarna också kan rikta uppmärksamheten på det. På sätt och vis är frustningen hästens motsvarighet till hundens betydligt högljuddare skall. Till skillnad från den skällande hunden hörs den frustande hästen bara på 50 meters håll. Det innebär att om hästen har upptäckt någonting oroande på långt håll, kan den varna de andra hästarna utan att avslöja var hjorden håller till för det som kan vara ett rovdjur på jakt.
Genom att frusta säger hästen: ”Här kan det finnas någonting farligt.” Frustningen kommer när hästen upplever en konflikt mellan nyfikenhet och rädsla. Den upptäcker någonting som väcker dess intresse men samtidigt gör den lite orolig, och frustningen åstakommer två saker på en gång: Den rensar djurets andningsvägar och gör det berett att handla och den visar de andra djuren i flocken på en tänkbar fara. Eftersom den frustande hästen vänder sig mot det tänkta hotet visar ljudet vilken riktning hotet kommer från, vilket gör att de andra hästarna också kan rikta uppmärksamheten på det. På sätt och vis är frustningen hästens motsvarighet till hundens betydligt högljuddare skall. Till skillnad från den skällande hunden hörs den frustande hästen bara på 50 meters håll. Det innebär att om hästen har upptäckt någonting oroande på långt håll, kan den varna de andra hästarna utan att avslöja var hjorden håller till för det som kan vara ett rovdjur på jakt.
Frustningen innebär att hästen med stor kraft stöter ut luft genom nosen samtidigt som munen är stängd. Den varar 0,8 till 0,9 sekunder och blir hörbart pulserande genom vibrationerna i näsborrarna. Vanligen håller hästen huvudet och svansen högt och hästens hela kropp visar att den är mycket upphetsad och beredd att fly. Frustningen användsframför allt när främmande föremål upptäcks på avstånd, men utnyttjas också ofta när en hingst utmanar en annan. Också här är intresset blandat med ängslan-hästen befinner sig i ett konflikttillstånd.
2 Skriket:
Detta är en försvarssignal. I aggresiva möten betyder det ” Gå inte längre med mig” och antyder för rivalen att om den inte upphör med det den håller på med, kan det leda till vedergällningar. Ett digivande sto som har såriga spenar och inte vill bli berörd kan skrika som protest. Ett flirtande sto använder samma signal för att protestera mot att hingsten närmar sig. I alla dessa situationer fungerar skriket som protestsignal och säger ”Sluta”, men i sexuella möten har det ibland ytterligare en nyans, så att det betyder ”Sluta-jag tycker om det!”
Detta är en försvarssignal. I aggresiva möten betyder det ” Gå inte längre med mig” och antyder för rivalen att om den inte upphör med det den håller på med, kan det leda till vedergällningar. Ett digivande sto som har såriga spenar och inte vill bli berörd kan skrika som protest. Ett flirtande sto använder samma signal för att protestera mot att hingsten närmar sig. I alla dessa situationer fungerar skriket som protestsignal och säger ”Sluta”, men i sexuella möten har det ibland ytterligare en nyans, så att det betyder ”Sluta-jag tycker om det!”
Skriket kan ha mycket varierande intensitet. Längden kan variera från 0,1 sekunder till 1,7 sekunder. Ett skrik med full styrka hörs upp till 100 meter. Det mest högljudda skriken kan man få höra vid möten mellan hingstar och ston. Skriket utförs vanligen med stängd mun, men ibland kan mungiporna öppnas en aning.
3 Hälsningsgnägget:
Denna gnäggning är ett lågt, gutturalt och pulserande ljud som används som en vänskaplig ”kom hit-signal”. Den används på nära håll, när hästen redan har känt igen det andra djuret, och hörs upp till 30 meter. Gnäggningen används när hästen hälsar välkomnande på en annan häst, men är också vanlig vid matdags, när den används mot människan som kommer med fodret. I det fallet har den kallats ”tiggande”, men ljudet är faktiskt en mer allmän hälsning - hästen säger ungefär : ”Hej trevligt att se dej här!”
Denna gnäggning är ett lågt, gutturalt och pulserande ljud som används som en vänskaplig ”kom hit-signal”. Den används på nära håll, när hästen redan har känt igen det andra djuret, och hörs upp till 30 meter. Gnäggningen används när hästen hälsar välkomnande på en annan häst, men är också vanlig vid matdags, när den används mot människan som kommer med fodret. I det fallet har den kallats ”tiggande”, men ljudet är faktiskt en mer allmän hälsning - hästen säger ungefär : ”Hej trevligt att se dej här!”
4 Uppvaktande gnäggning:
Gnäggningen används när hingsten närmar sig ett sto och är också nu en hälsningssignal, men med mer sexuell anstrykning. Den mänskliga motsvarigheten skulle kanse vara ” Hallå, snygging!”. När hingsten gnäggar på det här sättet nickar han ofta kraftigt med huvudet medan munnen är stängd och näsborrarna vidöppna. Den här gnäggningen är längre, lägre och mer uppbruten i stavelser. Olika hingstar har olika melodi på den uppvaktande gnäggningen och det bör vara möjligt för stoet att identifiera hanen som närmar sig utan att titta på honom.
Gnäggningen används när hingsten närmar sig ett sto och är också nu en hälsningssignal, men med mer sexuell anstrykning. Den mänskliga motsvarigheten skulle kanse vara ” Hallå, snygging!”. När hingsten gnäggar på det här sättet nickar han ofta kraftigt med huvudet medan munnen är stängd och näsborrarna vidöppna. Den här gnäggningen är längre, lägre och mer uppbruten i stavelser. Olika hingstar har olika melodi på den uppvaktande gnäggningen och det bör vara möjligt för stoet att identifiera hanen som närmar sig utan att titta på honom.
5 Det moderliga gnägget:
En gnäggning som stoet använder till sitt föl. Gnäggningen är mycket mjuk och knappt hörbart på håll. Den används när stoet är aningen oroat över avkommans säkerhet och det vänliga budskapet lyder ”Kom lite närmare mig”. Fölet reagerar ända från födseln på detta ljud utan att behöva lära sig det. Faktum är att en människa kan få ett föl att följa med enbart genom att imitera detta ljud, så tvingande är det.
En gnäggning som stoet använder till sitt föl. Gnäggningen är mycket mjuk och knappt hörbart på håll. Den används när stoet är aningen oroat över avkommans säkerhet och det vänliga budskapet lyder ”Kom lite närmare mig”. Fölet reagerar ända från födseln på detta ljud utan att behöva lära sig det. Faktum är att en människa kan få ett föl att följa med enbart genom att imitera detta ljud, så tvingande är det.
6 Det riktiga gnäggningen:
Detta ljud börjar som ett skrik och slutar i en gnäggning. Det är det längsta och högsta av hästens läten, varar i genomsnitt 1,5 sekunder och hörs närmare en kilometer bort. Detta är hästens motsvarighet till hundens ylande och ljudet kommer när hästen har blivit isolerad från gruppen eller får syn på någon av flockens djur på avstånd. Gnäggningen besvaras vanligen och ”ordväxlingen” kan låta ungefär så här ”Här är jag, är det du?”, vilket besvaras med: ”Ja det är jag, jag hör dig.” Gnäggningen hjälper flocken att hålla samman eller åtminstone att hålla kontakten på håll. Med experiment har man visat att hästar reagerar starkare när flockens hästar gnäggar än när gnäggningen kommer från främmande häst. Ston reagerarkraftigare på de egna fölens gnäggningar än på andra unghästar. Det visar att hästarna lär sig att gnäggningen hör till en bestämd individ och den ger därmed möjlighet att identifiera individen.
Detta ljud börjar som ett skrik och slutar i en gnäggning. Det är det längsta och högsta av hästens läten, varar i genomsnitt 1,5 sekunder och hörs närmare en kilometer bort. Detta är hästens motsvarighet till hundens ylande och ljudet kommer när hästen har blivit isolerad från gruppen eller får syn på någon av flockens djur på avstånd. Gnäggningen besvaras vanligen och ”ordväxlingen” kan låta ungefär så här ”Här är jag, är det du?”, vilket besvaras med: ”Ja det är jag, jag hör dig.” Gnäggningen hjälper flocken att hålla samman eller åtminstone att hålla kontakten på håll. Med experiment har man visat att hästar reagerar starkare när flockens hästar gnäggar än när gnäggningen kommer från främmande häst. Ston reagerarkraftigare på de egna fölens gnäggningar än på andra unghästar. Det visar att hästarna lär sig att gnäggningen hör till en bestämd individ och den ger därmed möjlighet att identifiera individen.
Om man lyssnar uppmärksamt till olika hästars gnäggningar märker man snart att de låter olika. Skillnaderna finns inte bara mellan individerna, utan mellan raserna också. Man kan dessutom skilja hingstens gnäggning från stoets genom den lilla grymtningen som hingsten avslutar med. En del människor tror felaktigt att gnäggningen beror på rädsla eller panik hos hästen, men detta är en missuppfattning. Gnäggningen är en begäran om information, inte ett skrik av rädsla.
7 Vrålet:
När hästar slåss på allvar och befinner sig i en våldsam sinnesstämning - intensiv rädsla, vrede eller båda på en gång - kan man få höra dem vråla eller skrika. Dessa läten hör man sällan hos tamhästar om det inte får springa fritt i en naturlig flock eller hålls i stora avelsgrupper - vilket inte är så vanligt i den moderna hästhållningen.
När hästar slåss på allvar och befinner sig i en våldsam sinnesstämning - intensiv rädsla, vrede eller båda på en gång - kan man få höra dem vråla eller skrika. Dessa läten hör man sällan hos tamhästar om det inte får springa fritt i en naturlig flock eller hålls i stora avelsgrupper - vilket inte är så vanligt i den moderna hästhållningen.
8 Fnysningen:
Fnysningen påminner om frustningen, men saknar dennas pulserande egenskaper. Den är helt enkelt en snabb utandning och innehåller ungefär samma budskap som frustningen, men mindre spänt. Fnysningen kan säga ”Vad är detta?”, men verkar ibland vara en signal om välmåga och trivsel i största allmänhet, som om hästen sade ”Livet är skönt!”
Fnysningen påminner om frustningen, men saknar dennas pulserande egenskaper. Den är helt enkelt en snabb utandning och innehåller ungefär samma budskap som frustningen, men mindre spänt. Fnysningen kan säga ”Vad är detta?”, men verkar ibland vara en signal om välmåga och trivsel i största allmänhet, som om hästen sade ”Livet är skönt!”
Dessutom kan man få höra hästar grymta och stöna av ansträngning eller uttråkning, sucka eller nysa högljutt, men dessa ljud har mindre betydelse i deras språk.
Faktum är att hästar inte har ett särskilt invecklat system av läten och de ljud de använder är inte så strängt bundna till situationer. Ovan anges specifika situationer där man kan få höra de olika läterna, men varje läte används i många olika situationer där andra inslag i händelseförloppet kan ändra lätets innebörd. När man tolkar hästens språk skall man alltid tänka på detta.
Låt hästen vara häst
En viktig aspekt i allt umgänge med hästen är säkerheten – din egen, hästens och omgivningens. Att rida och handskas med hästar är inte farligt så länge du gör rätt.
Säkerhetstänkandet måste genomsyra all hantering och umgänge med hästen. I grund och botten handlar säkerhet till stor del om att förstå sig på hur hästen beter sig och reagerar i olika situationer. När du kan läsa hästen och vet vad som verkar skrämmande och vad som får den trygg då har du kommit en bra bit på väg och du kommer omedvetet att göra saker på rätt sätt. Till och med sådant som du till en början uppfattade som omständigt och onödigt tidskrävande. Ett säkert sätt är alltid det tveklöst bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad...