Ja nu var det ju ingen gullefjun utan en stor häst på ca 600 kg som jag skulle köra iväg med på vår första ensamma "långtur" till nybildade LRKK.
Färden bar först av till Marianne och dit är det ca 5 km, men vägen var fylld av faror som fruktansvärda palmer (fodermajsfält) som svajade i vinden. Rädslan avtog ganska omgående då startsträckan bestod av ca 2 km majsfält. Nåväl nya hinder uppstod i form av ca mellan 20 & 30 kalvar som kom springande mot henne på ett avstånd på ca en meter men den "faran" var helt lugn.
Så jag slappnade naturligtvis av då jag tyckte att värre än så här kan det ju omöjligt bli och vips så hade hon vänt på klacken, framför oss var det ett hus där det både hamrades och eldades och spelades dunka dunka.
Jag vad gör man inte för sin häst inte piskar man den genom "faran" inte jag åtminstone. Jag kliver av och leder min 3-åring genom krigssonen och det var med full tillit.
-Nu pustar vi ut gumman och är snart framme så kämpa på sa jag till henne.
Ja sedan var det bara full kareta in på Mariannes gård...
Där har vi en knapp timme på oss att vila lite och det första hon gör är att lägga sig i en halv meterhög vattenpöl...suck
 |
| Foto H Von Platen |
Väl framme så bjöds det på korv och jag njöt av korven och Tindra av brödet.
 |
| Undra om hon behöver massage imorgon, stel och eländig. |
SLUTET GOTT ALLTING GOTT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad...