Den dagen kommer oundvikligen då man måste ta det svåra beslutet att det är dags att avliva/ta bort sin häst.
Jag har kännt denna bedårande Jerka i ca 5 år och igår så var det dax att ta farväl.
Inte utan att jag kände stor sorg och på väg till Marianne grät jag hejdlöst, jag skulle vara med om min första avlivning av en kär vän och dessutom en häst kan inte riktigt förklara tanken att en varelse lever och i nästa sekund är borta.
Naturligtvis så är det ju det största ansvaret man tar när man skaffar sig en vän. Som oftast inte lever lika länge som vi, att när det är dax att just göra det innan det är under djurets värdighet.
Det gick så fint till att det nästan kändes uppsluppet och ett lugn infann sig hos oss alla, vi stod där en stund efter att hon hade blivit sjkuten med bulltpistolen ............hon ruskade av sig livet och sprang vidare.
Allt gick så värdigt till tom transporten upp i lastbilen. Stor eloge till Trokänaravlivning i Eslöv.
Ja livet är allt bra förunderligt.....
 |
| Jerka & Loka |
 |
| Fina Jeka timman innan hon skall vandra vidare. |
Tillbaka till vardagen:
Lite nytt i hagen blev det, nu är trådarna dragna och matbaren klar.
Styrkekramar till alla er som är berörda av detta, ett nödvändigt men tungt beslut som drabbar de flesta av oss förr eller senare. <3<3<3
SvaraRaderaTänk så fint du skriver om Järka och om vårt ansvar för våra djur. Tusen rosor för att ni var med mig den kvällen, det betydde ofantligt mycket för mig. Delad sorg är lättare att bära. Tack för bilderna du tog.
SvaraRaderaFin häst-bar!
Tack Marianne för men det är väl det vi vänner är till för.
SvaraRadera