måndag 26 september 2011

TRÄNINGSMÄNGD, HÄSTENS HULL & TEMPRAMENT

Två tjocka hästar har jag den ena ung (3 år) den andra (äldre 22 år).



Några tankar om mineraler lite egna funderingar och lite funnet på nätet.



Nu har de gott på bete hela sommaren och behöver stödfodras då betessäsongen  starx är över & snart dax att köpa hösilage som är inplastet gräs, (grovfoder) som alltid måste utfodras i större mängd än hö, eftersom dessa är mer ”utspädda” med vatten. Men det blir nog några balar vanligt skulltorkat hö förts. 

Vid utfodring av hösilage finns begreppet torrsubstanshalt, som förkortas ts-halt. Torrsubstansen i fodret är allt som inte är vatten. Det är i torrsubstansen som näringen finns. Om ett hösilage har 60 procent ts-halt så består det alltså av 40 procent vatten.



För att hästen ska må bra behöver den utfodras med minst 1 kg torrsubstans per 100 kg kroppsvikt
och dygn. En häst som väger 500 kg ska ges minst fem kg torrsubstans varje dygn, men gärna mer.
Fem kg torrsubstans motsvaras av 6 kg hö, eller av 8,5 kg hösilage med 60 procent ts-halt. Allt beror
på hur mycket vatten grovfodret innehåller och hur mycket av det du minst måste fodra.

Kraftfoder:
 
Per 100 kg kroppsvikt vid varje utfodringstillfälle. Det betyder att en häst som väger 500 kg får äta
max 0,4 kg *5 = 2 kg kraftfoder vid ett och samma tillfälle.
Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap


Så idag har jag varit och införskaffat mineraler: Kraffts miner som passade mina hästar som uteslutande äter grovfoder / betesgräs utan kompletterande spannmål och de två damerna som Inte skall ha färdigfoder för stunden skall få ca 1 dl om dagen men börjar att ge dem mindre för att sedan öka dosen.

Åpplen, morötter och de Nyplockade nyponen (Mariannes goda idé) får det varje dag nu.
Och slutar med B-vitaminerna då det inte finns några bevis för hur det igentligen fungerar på hästen.




Mineraler är en grupp ämnen som har stor betydelse för att hästen skall må bra, utvecklas på rätt sätt och orka utföra det arbete du begär av den. Man brukar göra en uppdelning i

makro- och mikromineraler.

De sistnämnda kallas ofta spårämnen. Till makromineralerna hör kalcium, fosfor, magnesium, kalium och natrium. Som spårämnen räknas järn, koppar, jod, kobolt, mangan, selen och zink.

Känslig balansDet handlar alltså om en ganska stor grupp av ämnen. Till viss del reglerar hästen själv balansen mellan dem genom sitt hormonsystem. Detta samspel är känsligt och ganska komplicerat. Ett för högt intag av vissa mineral innebär en ökad belastning på vissa organ i kroppen. Om hästen däremot tillförs för lite av ett mineralämne, uppstår en brist som hästen inte själv kan korrigera.

Hästen bör därför alltid ges tillgång till ett mineralgiva som balanserats efter svenska hästars behov. Den kan säkras genom att man använder ett färdigfoder där vitaminer, mineraler och spårämnen ingår i rätt proportioner. Du slipper dessutom att "pytsa och blanda" olika komponenter.

Hur väljer man mineralfoder?


Det finns ingen sort av mineralfoder som alltid är rätt vid alla tillfällen. Mineralfoder med olika balanser mellan kalcium och fosfor passar olika bra till olika foderstater.

Ikväll blev det en repa upp till travbanan i långsamtrav i båda varven sedan en lång skrittrunda, vilken underbar kväll och livet leker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en rad...