LÅNG PROMENAD MED HÄSTARNA

Ikväll blev det en promenad på 1 timma och 15 minuter, gör gott för både hästarna och mig.
Kännde mig lite styv i bennen efter promenaden men det gör ju gott.


Att promenera med min häst känner jag stärker banden mellan oss och att det öka förtroendet.
Jag stannar ibland för att påminna Tindra vem som bestämmer och det känns fint då hon stannar på kommando och får beröm med långsamma smekningar. Hon är lugn och följer minsta vink.

 I Sverige är vi ofta över i rang när vi rider eller kör skriver Krister Nilsson, men under vid hantering. Och det är konstigt, för det tar mig tjugo minuter att lära en unghäst att bli ledd, men det tar sju år att utbilda en häst till svår dressyr, säger han.

Rangen är inte heller något som är konstant. Hästar småtestar hela tiden och de är bra på att läsa av hur vi människor mår och vårt kroppsspråk.

Är vi lite låga, stressade eller småsjuka en dag kan det vara just den dagen som hästen testar om den kan ta över ledarskapet.

Krister berättar om hur det kan komma hästar till djursjukhuset som far omkring som tossiga och är oroliga och ouppfostrade och där ägaren ursäktar sig med att: "Han är så stark".
Egentligen handlar det om att hästen upplever att den är alldeles ensam på ett nytt och otäckt ställe och att den själv måste hålla all koll och det enda den har är dörrmattan som hänger i grimskaftet.

Tvinga inte hästen
Det är inte ovanligt att hästen vägrar att gå förbi något när man är ute och rider eller kanske vägrar att passera genom eller över vatten. Krister konstaterar att har man sådana problem så är det något i ledarskapet som brister. Samtidigt säger han att man aldrig ska försöka tvinga en häst att gå fram där den inte vågar.
- Sitt av och gå före. Annars bygger man upp en jättespänning inför momentet och får bara mer problem nästa gång. Uppmuntra hästen, säger han.


Spelar rädd
Något kanske inte alla vet är att hästar är väldigt bra på att spela rädda. Det är praktiskt för dem i flockgemenskapen eftersom en ranglåg häst som är på fel plats kan spela rädd för att säga: "Förlåt mig, slå inte mig. Jag ska gå", till en ranghög häst.

De använder precis samma beteende mot oss. Krister berättar om en häst som han och en kollega skulle raka på halsen för att sätta en kanyl. Det visade sig vara stört omöjligt när hästen stod i boxen. Bara de drog igång klippmaskinen satt hästen mer eller mindre i krubban och skakade. När de däremot ställde den i tvångsspiltan reagerade inte hästen på klippmaskinen utan stod mer eller mindre och sov.

- Det handlar om uppbyggd rädsla och inte om den eventuella smärtan, säger Krister.
Han berättar också att det inte går att avgöra om hästen verkligen är rädd, eller bara spelar. Ibland vet de förmodligen inte ens själva.


Repgrimman är din vän
För att återta ledarskapet över sin häst handlar det framför allt om konsekvens. Under en period måste man vara superkonsekvent och inte låta hästen ta ett enda steg utanför de upprättade reglerna. Det är också bra om man gör enkla ledarskapsövningar.


- Promenera med hästen. Led den i ett långt, tungt grimskaft som är tre meter. Låt hästen gå efter dig. Stanna tvärt. Hästen ska stanna samtidigt som dig. Den får absolut inte gå förbi dig. Backa. Hela tiden ska du ha ryggen åt hästen. Hästen ska backa samtidigt som dig. Om den inte backar börjar du vifta med armarna och fortsätter bara att backa. Försöker den gå förbi dig börjar du svinga änden på grimskaftet framför dig, tipsar Krister.


Han tycker att man ska använda sig av en repgrimma eftersom den fördelar trycket bättre än en vanlig grimma. Det är extra viktigt exempelvis när man håller på med lastträning och man vill att hästen ska gå undan för tryck. Repgrimman ger en omedelbar eftergift i nacken när hästen tar ett steg framåt och den ger ett bättre tryck när man tar i hästen.
är otroligt duktiga på att läsa kroppspråk och signalerar du ranglåghet kan det gå snabbt för hästen att ta över.

Rör sig sex gånger så snabbt En av anledningarna till att man kan bli riktigt rädd när det händer något i samband med hästar är att hästen rör sig sex gånger snabbare än vad vi gör. - Vi upplever det som en explosion och det kan vara svårt att hänga med vad det var som hände, säger Krister.

Sadeltillvänjning på 30 minuter

Först in i rundpaddocken kommer en helt rå treåring, Quite Cool, som varken haft bett i munnen eller sadel på ryggen. En del av Join-Up-systemet är nämligen att Monty Roberts menar att han kan få en oinriden unghäst att acceptera sadel, träns och ryttare på 30 minuter.

- Folk brukar säga: "Varför gör du det så fort?". Man behöver inte göra det så här fort hemma som jag gör på demonstrationerna. Men det går! säger han.

Monty börjar med att visa Join-Up, som är grunden i hela hans teori. Han viftar först bort hästen med en lina och med ett aggressivt kroppsspråk så att den börjar springa runt i rundpaddocken.

- Han springer iväg för att jag är ett rovdjur och han är ett flyktdjur. Han har ungefär 500 meters flyktväg innan han stannar, tittar efter och kommunicerar tillbaka med rovdjuret. Det betyder att han kommer att springa ungefär fem varv i varje riktning innan vi börjar kommunicera, berättar Monty.

Fyra kommunikationssignaler Därefter tittar Monty Roberts efter fyra kommunikationsgester från hästens sida, som visar att den kan tänka sig att förhandla. Dessa är:

1. Det inre örat är hela tiden riktat mot tränaren. En signal som visar att hästen respekterar människan.

2. Hästen börjar röra sig i en mindre cirkel. Det betyder att den vill sluta fly och istället närma sig.

3. Hästen slickar och tuggar. Den "kollar läget" men är fortfarande beredd att fly.

4. Huvud och hals böjs ner tills mulen bara är några centimeter från marken. Hästen bjuder in till en diskussion som den vill att tränaren leder.

Hästen i rundpaddocken visar alla fyra signalerna och Monty utbrister:
- Han har läst min bok!

"Skriver kontrakt" med hästen Enligt Monty Roberts innebär den "Join-Up" som sedan sker att tränaren skriver ett kontrakt med hästen om samarbete. Join-Up:en går till så att han intar ett passivt och lite frånvänt kroppsspråk som bjuder in hästen till mitten av paddocken. Så småningom kommer den fram och följer sedan efter tränaren som en hund.
- Hästen stannar med mig för att han har börjat lita på mig, inte för att han måste. Det är för att han känner att jag förstår hans språk, säger Monty ...fortsättning följer

http://www.hippson.se/artikelarkivet/hasthantering/monty-roberts-lar-ut-kommunikation-pa.htm