ATT TILLÅTA SIG ATT SLÄPPA TAGET

Att sakna...

...

Memeliz på sommarbete, en ursnygg 1-åring på Eskilstorps ängar i Vellinge.

Jisses vad svårt det är att bita ihop och inte vara ledsen, känner mig så skör så om någon ens skulle blåsa på mig så spicker min bubbla att försöka vara stark.

Ofta kommer skuldkänslorna, vad kunde jag gjort tidigare?
Har jag verkligen gjort allt jag kan. Skulle jag gjort mer? Tankarna blir så abstrakta och uppför sig som bambi på hal is.

Nej jag vet att jag försökt att ta reda på hennes tillstånd.

Att aktivt fatta beslutet är nog det värsta och släppa taget om någon som betyder så mycket, alla minnen som väller över mig.


Jag har ju vetat och inser att den dagen kommer, när det inte längre finns någon hopp om bättring.

Fina ord från Kristina och Michael Deltén

Tiden efter:

Att känna stor sorg efter ett djur är helt normalt - ofta knyts otroligt starka band.

Många medmänniskor kan ha svårt att förstå att man kan sörja ett djur så mycket, men det är sedan flera år både utrett och konstaterat att sorgearbetet efter ett djur följer samma lagar, som efter en människa.

Förlusten av ett djur kan således sätta igång samma intensiva känslor som när någon anhörig eller vän gått bort.

Sorgearbetet är indelat i olika stadier.

Först kommer chock, som kan vara mellan några minuter och upp till flera dygn.

Ibland kan man känna skuldkänslor, oavsett hur bra matte/husse man än har varit.

Till slut - även om det dröjer - har på något sätt dessa intensiva känsloupplevelser blivit ett med ens personlighet. Till sist resulterar det i att man inte känner sig nedbruten utan berikad.

Sorgearbetet är viktigt att ta sig igenom för att bli en "hel människa" igen. 

Ur sorg och saknad efter ett älskat djur växer det så småningom fram glada och lyckliga minnen.

När man så småningom arbetat sig igenom sin sorg och kanske skaffar ett nytt djur är det viktigt att komma ihåg att man aldrig kan ersätta ett förlorat djur med ett annat.

Liksom vi människor har varje djur sin speciella personlighet och charm.

 

Usch ja på fredag blir det tror jag...du kommer att vara saknad min lilla gumma.